Ny vecka, närmare friheten :P

Bara 9 dagar kvar att jobba, och dom flesta är ganska korta. Härligt:)

Sitter och försöker med den här darn med. räkningen. Måste det vara så svårt? Eller jag gör det bara svårt för mig själv, jag måste bara inse att det är inte så svårt som det verkar.

Börjar fundera på vad jag vill göra när jag är klar, när jag är sjuksköterska. Kanske jobba ett tag, men jag skulle faktiskt vilja arbeta med folk som har olika problematiska förhållanden till mat. Kanske bli dietist? Men då måste jag först se till att fixa min egen dietiska syn. Hmm. men det är ju sånt som jag är intresserad av. Jag älskar att läsa hälsotidningar, jag brukar sitta och tänka på hur ett hälsosamt liv skulle vara. Jag är så less på att tycka synd om mig själv och klaga på vad jag gör. Nu tänker jag bara "Sluta tycka synd om dig själv, Erika. Gör något åt det! Vad ger det att klaga? Ingenting blir bättre, och alla blir bara less på ditt eviga tjat!" :P Så nu ska jag försöka tänka på ett nytt sätt, sluta klaga över allt jag tycker är fel i mitt liv och göra något åt det ^^

Igår var jag på 1 års kalas:) Lille Anton har blivit stooor:P Sötnosen!
Jättegod mat, och roligt folk:P En kul kväll helt enkelt:P Tack för att jag fick ta del utav den:)

Efteråt var jag och Ida ute och sprang i skogen, där vi tror att en älg såg på när vi sprang. Fan vad rädd jag blev. Jag skulle ha slått mitt personliga rekord med ännu mer om jag inte vart tvungen att se efter om det stod en älg där. Aja, nästa gång, och kanske vi springer i en lite mer älgfri-trakt:P 

image39  image40
En söt igelkottsunge från igår :P

Nej, tillbaks till att räkna. 

Vill bara säga att alla mina vänner är så otroligt starka. You are my heroes:) Längtar efter att träffa er ! Ni är bland de viktigaste i mitt liv, och jag hoppas att ni förstår hur mycket ni betyder, även om jag är dålig på att visa det. Tack för att ni finns!

Yeah baby:D

Vi har finally bokat en resa, och snart även betalat för den! Azorerna, here we come!:D (ligger utanför Portugal btw) 2 veckor. Hotell-lägenhet på stranden, ska boka olika utflykter, sola och bara ta det lugnt och njuta utav livet. UNDERBART!

Tyvärr blev vi bara tre :( men vi träffar dig snart iaf:) det är det viktigaste:) Kram.

Trodde aldrig vi skulle få göra den här resan som vi pratat om i evigheter, men nu är vi här:) Om tre veckor så sitter vi på en restaurang och skålar för att vi äntligen tog oss i kragarna och for iväg:P

Den här resan är just vad jag behöver. Slappna av. Glömma. Gå vidare. Få bort lite stress och annat tjaffs. Bada i medelhavet, i golfströmmen.

Hoppas vi far och djuphavsfiskar. Och far på val-och delfinsafari! Far ut och vandrar i naturen. ÅÅH JAG LÄNGTAR:D

     


En bra dag:)

Idag har varit rätt så bra faktiskt:) En jobbarkompis sa "Erika, får jag fråga en sak? Hur många kilon har du gått ner?" Jag var som ett stort frågetecken, för vågen har bara pekat uppåt men det är ju trevligt att höra iaf:)

Nu har massa roliga och mysiga ordinarie kommit tillbaka. Längtar efter att jobba med dom:) Saknar dom som gick på semester dock, men jag träffar dom förhoppningsvis sen:) Haha har gått två dagar och har redan hört av en utav mina sötnosar som skickade ett sms :P 

Jag och Ida skulle till gymmet idag för att känna oss lite hurtiga, sen när vi kom dit och betalat 12 kr för parkeringen så var det stängt! Så efter många om och men så for vi ut och sprang i skolskogen. Det gick fortare och bättre än sist och det är ju kul:)

Det enda molnet på min himmel idag är att en utav mina favoritjobbarkompisar verkligen inte mår bra. Vi fick inte veta exakt vad som hänt, men det var något väldigt allvarligt. Förhoppningsvis ordnar det sig, hatar att se henne må dåligt:(

Nu har jag en "liten" hund som vill ut och gå, han har snart ätit upp min hand . haha. Aja. Ha det bra!

You can do it, you know you can!

Kram!

Kär!

Har hittat ett par byxor som jag älskar. Vill ha!

image31

Igår hade vi en jättetrevlig middagsstund, jag och tjejerna :) Saknar er Flummisar!

Var jobbigt på begravningen igår. Direkt jag såg på Elly och Robert så började jag gråta. När gamla vänner och släktingar gick fram och tog farväl av Sune började jag gråta.
Det enda jag kunde tänka när jag stod där framme var "Tack Sune. Tack för att du tog hand om Elly, och tack för att du berört hela min familj. Om jag vid livets slut är ens hälften så älskad som du var och är, så kommer jag vara nöjd och lycklig".

Han var verkligen älskad. Unga som gamla. Killar och tjejer. Herrar och damer. Alla grät. Det påminner mig så mycket om farfar. Han och Sune berörde så mångas liv.
Det första jag tänker på när jag hör Sunes namn är humor. Han var så rolig att lyssna på, trots att jag inte mötte honom så många gånger.

Och det första jag tänker på när jag tänker på Farfar är trygghet. Han var stabilitet i mitt liv. Jag visste att han alltid stöttade mig. Det låter som en klyscha, men han var faktiskt sån. Medans alla andra tyckte att mina ideér och drömmar var just bara drömmar, så sa han "Åk till Irland Erika. Gör det som gör dig lycklig."

Ni är saknade, båda två. Ni kommer aldrig glömmas bort, för ni finns i så otroligt många hjärtan.


image33

Upprörd, ledsen och förbannad

Idag vid fikat så satt en utav mina jobbarkompisar och frågade ut en annan om hennes tid i Colombia (hon kommer därifrån). Hon berättade som vanligt glatt tills det kom en fråga "Det måste vara jobbigt för dig att ha lämnat ditt hemland". Man såg i ansiktet att detta gjorde våran kompis ledsen. Hon blev väldigt ledsen. Det var nära att även jag skulle börja gråta.

Där sitter en utav dom gladaste människor man mött. en som kramar en varje morgon, kysser en på kinden, ler varje gång hon ser en. En helt underbar arbetskompis. En kvinna som var tvungen att lämna sitt hemland för att regeringen samarbetar med gerillagrupper och knarklangare. En regering som inte bryr sig om oskyldiga och som tar folkets pengar. En regering som jag bara trodde fanns i filmer.

Hon var tvungen att lämna sin familj för att ta med mannen och barnen till ett land som hon säkert aldrig hört talats om. Hon lämnade sitt hus och sitt välbetalda jobb för en liten lägenhet, bidrag och lågavlönat arbete på ett äbo.
Kvar blev soliga dagar, varma hav, glad musik och massvis av vänner, och hon kom till ett kallt land, där ingen kramar varandra på morgonen, ingen pratar med okända på bussen.

Jag är så förbannad på regeringen, på fördomar och på mig själv. Jag sitter och klagar över mina problem; "ah, jag vill inte vara singel", "vad jobbigt, jag har fyra tentor på fem veckor", "fan vad hemskt att måsta jobba. Jag får mat, boende, tvättning m.m. gratis. Jag har allt jag kan önska mig. Plus att genom att jobba får jag massor av pengar som jag kan använda på bara mig själv." 

FY FAN ERIKA. Sluta vara så jävla bortskämd.  Det finns dom som har det värre, så jävla mycket värre. Du behöver inte ens leta länge, kolla bara på några av dina älskade vänner.

ALLA ni som går igenom eller har gått igenom svåra saker, jag beundrar verkligen er. Ni är så jävla starka! Förhoppningsvis kommer ni få bli lika lyckliga som ni förtjänar:)

Kram!

RSS 2.0