En sista gång.

Jag är fortfarande i chock. Kan inte förstå att imorgon kommer bli den sista gången jag får se henne.

Vi har varit fyra vänner i 4½ år. Sofi har varit den som alltid låtit oss komma till henne, alltid ställt upp.
Alltid fått mig att skratta när jag behövt det.

Det känns bara så tomt. Mår illa. Vill bara sova.

Den här helgen har varit.. finns inte ens ord. Känns som att outhärdlig är en underdrift.

Pendlar mellan chock och förståelse. Förnekelse och tårar.

Ska iväg till stan, träffa Johanna. Försöka få varandra att förstå.

... Men det är omöjligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0