erin

Kom hem, irriterad på en människa som kände det som sin plikt att påminna mig om hur dumt det är att sluta med studierna; "Du är ju så nära", "Du har redan förlorat så mycket studiemedel". Som att dessa tankar inte har virrat omkring i mitt huvud i ett år?
Jag var idag på den nya avdelningen, verkar jättemysig, personalen är jättetrevliga men efter mitt samtal imorse kändes det bara tungt.
Så en smått aggressiv Erika öppnade dörren hemma. Det första som mötte mig var min lillebror som sträckte fram ett kort med texten "With Love From London" och han läste samtidigt upp den mening som värmde mig mer än något annat och gav mig det största leende jag har haft på evigheter "Håll drömmarna vid liv!". Detta var det bästa som någon kunde ge mig just nu, och jag är så tacksam för min fina vän som känner mig så bra, att hon visste att detta var just vad jag behövde.

Så tack Monika, tack så mycket! Det där gav mig nya krafter, ny motivation och en helt underbar känsla av lycka. Tack!